Taktlösa frågor

Får man fråga varför vi svenskar får veta mindre än till exempel engelsmännen om vad våra muslimska invandrare tycker.

För ibland undrar man ju och får tyvärr nöja sig med att fortsätta göra det. Några svar tycks inte gå att uppbringa.

När Salman Rushdies dödshotades, så undrade åtminstone jag vad svenska muslimer tyckte. Jag undrade varför ingen journalist ringde runt och frågade
imamer om saken.

I brittiska tidningar har jag kunnat läsa om hur många procent muslimer i Storbritannien som vill införa sharia och hur många som sympatiserar med självmordsbombare.

Hur många de är i Sverige har jag ingen aning om. Och ingen annan svensk heller.

Ibland hånas på ledarsidorna de som påstår att det är locket på i svensk invandringsdebatt. Är det inte?

Häromdagen råkade jag se en bild på en kvinna som skär en liten pojke i huvudet under en fest till åminnelse av den shia-muslimske martyren Hussein. Har sett en bild på yahoo av en skäggig man som gör samma sak. Helt förfärligt. Skär er själva, men inte era barn!

Hur många shia-muslimer i Sverige anser sådan barnmisshandel acceptabel? Säkerligen inte många, men varför skulle det vara misstänkt islamofobiskt att ta reda på hur många de är? Vi har ju trots allt en del shia-muslimer i Sverige.

Och varför skulle det vara taktlöst att kalla en sådan sed barbarisk? Finns det ingen gräns för hur taktfulla vi måste vara?

Varför skall jag behöva frukta att till exempel fotot på det blodiga barnet skulle vara "hets mot folkgrupp" om jag lade ut det här? Borde inte sympatin ligga hos det misshandlade barnet?

Men vi vet hur det är: hur Bris inte anmäler barnmisshandel om det begås av invandrare. Svek mot invandrarbarn? Definitivt. Svek mot principen om likhet inför lagen?