Sd fegar om "hetslagen"?

I den här serien exempel på svek mot demokratin, så bör inte heller Sverigedemokraterna slippa undan.

Deras tystnad om lagen om hets mot folkgrupp är förbryllande. Är det rädsla för att folk skall uppleva dem som varande för "hets mot folkgrupp", bara för att de anklagas för det?

Helt fel strategi i så fall och kanske orsaken till att Sd inte lyfter. Man måste våga vara kontroversiell om man är liten för då får man publicitet, och en chans att visa sig på styva linan intellektuellt.

Jag tror att Sd och de som vill ha en förändring måste lägga en intellektuell grund att stå på. Det kräver att våga ta i frågor som lätt kan leda till missuppfattningar initialt, men som borde kunna undanröjas när det - som i fallet med lagen om hets mot folkgrupp - visar sig handla om försvaret av yttrandefriheten.

Det finns prejudikat. Det främsta som jag känner till är en ung judisk advokat som försvarade nynazisters rätt att marschera genom ett judiskt bostadsområde med många överlevande från Förintelsen. Han älskade yttrandefriheten mer än han avskydde nazister.

Men var finns de som vågar stå upp för nazisters yttrandefrihet? Som självmant protesterar mot fängelsedomar mot så kallade historierevisionister/förintelseförnekare?

Den är sliten den här dikten av pastor Martin Niemöller, men ständigt aktuell:


I Tyskland kom nazisterna och tog kommunisterna.
Och jag sade inget, för jag var inte kommunist.
Sedan kom de och tog judarna
Och jag sade inget, för jag var inte jude.

Sedan kom de och tog fackföreningsfolket
Och jag sade inget, för jag var inte fackansluten.
Sedan kom de och tog katolikerna
Och jag var protestant, så jag sade inget.
Sedan kom de och tog mig...
Vid det laget fanns det ingen kvar
som kunde säga något.

Med andra ord, försvarar vi inte yttrandefriheten för alla, så kommer vi själva att drabbas i slutändan.