Fabeln om bonden och ormen i modern tappning

Tydligen pågår någon pissnödig debatt om ”högerpopulismen” hos vår härskarklass.
Man är verkligen orolig över detta fenomen.


http://www.aftonbladet.se/kultur/article3071826.ab

Ja, naturligtvis handlar det om (de låtsade?) mardrömmarna man har om Sverigedemokraterna.
Dilsa Demirbag-Steen (som man bör gilla för att visa att man inte är rasist, liksom att man bör gilla Nyamko Sabuni) kallar svensk arbetarklass ”främlingsfientlig och nostalgisk”:


”Sd profilerar sig ju som ett klassiskt välfärdsparti som värnar om den svenska gemenskapen, där man gör rätt för sig och slår vakt om det gemensamma socialförsäkringssystemet. Om det inte vore för invandrarfientligheten skulle deras partiprogram kunna vara vilket illa hopkomna idékollage i folkhemsanda som helst, avsett att illustrera välfärdsstatens förträfflighet. Hotet mot denna stat är de främmande, invandrarna, syndabockarna.I Linderborgs bok muttrar hennes far ’Skojudar!’ när han förstår att han inte har råd att köpa skorna åt sin dotter efter att ha supit bort matkassan. Igen. När livet känns tungt behövs syndabockarna.”


http://www.expressen.se/kultur/skribenter/dilsademirbagsten/1.1255915/klassens-ljus


Och ur denna "syndabocksletande" arbetarklass hämtar Sd sina flesta röster, enligt Demirbag-Steen.

Och?

När jag läste om Demirbag-Steens arbetarklassförakt, tänkte jag spontant på Aisopos fabel om bonden och ormen.

http://runeberg.org/esopsfab/0019.html

Nu menar jag inte att man bör behandla Dilsa som bonden behandlar ormen, men i övrigt tycker jag fabeln stämmer in på hennes beteende.