Riksdagsmotion från Ny Demokrati 1992

1991/92:nyd161


Motion till riksdagen av John Bouvin m. fl. (nyd)

Landet blöder och vi har en arbetslöshet som vi inte skådat på 40 till 50 år. Den nuvarande flykting- och invandrarpolitiken är totalt felaktig. Något radikalt måste därför göras.
När skall alla Ni som bär ansvaret för invandringspolitiken vakna? Var vi än sätter gränsen, 10.000, 30.000, 50.000 eller 100.000 flyktingar/invandrare per år, så blir det fel.

Den så kallade rasismen sprider sig i vårt land liksom i hela Europa. Är det så svårt att förstå varför? Fortsätter vi med den nuvarande politiken så kommer även de att vakna som inte vill förstå.

Varför inte ta tag i problemen och lyfta fram dem i ljuset?

Nu kommer alla så kallade 'förståsigpåare', experter och jag vet inte allt vad de kallar sig, att skrika: Rasism! Rasism!

Men det handlar inte om rasism utan sunt förnuft och hänsyn till svenska medborgare bosatta i Sverige. Vanligt folk här i landet frågar sig nämligen varför vi ska ta in fler invandrare när jobben tryter och ekonomin rasar i botten, brottsligheten ökar och utländska medborgare som sitter i fängelse får svenskt medborgarskap. Listan kan göras hur lång som helst. Är makthavarna och beslutsfattarna så långt från verkligheten att de inte ser vad som pågår?

Hur har det kunnat gå så fel? Ja inte är det invandrarnas eller flyktingarnas fel!

Den obehagliga sanningen är att politiker, fackföreningsfolk och massmedia bär ett oerhört stort ansvar för den uppkomna situationen.

Av hänsyn till LO:s "värnande om jobben" har tidigare regeringar vägrat låta flyktingar och andra göra rätt för sig redan från början i vårt land.

Många arbetsföra har fostrats till sysslolöshet och bidragstänkande. Detta har skadat flyktingarna och upprört de svenska skattebetalarna. Det är en oförlåtlig dumhet av regering, riksdag och den fackliga rörelsen att de som kommit hit inte omedelbart fått möjlighet att arbeta.

Våra politiska ledare har också under lång, lång tid provocerat befolkningen genom att stämpla alla som ifrågasatt flyktingpolitiken som rasister, extremister och mörkermän.

Det är Ny Demokrati som vill ha en humanare flyktingpolitik, men massmedia/politiska motståndare satte snabbt dit en 'rasiststämpel' på partiet för man trodde det var bästa sättet att hålla partiet utanför politiken.

Men något radikalt måste göras. Vi föreslår följande:Stoppa invandringen under ett eller flera år, sätt gränsen till en nivå enligt FN:s flyktingkonvention.

Politiker från alla läger måste ut och samtala med folk utan att förolämpa dem som tillåter sig att framföra kritik eller har en avvikande mening om flyktingpolitiken. Det vill säga en öppen debatt. Får vi inte öppenhet i Sverige när det gäller invandrarpolitiken så är risken uppenbar att vi inom en snar framtid får stora problem med kravaller som många länder i Europa lider av.

Under tiden rensar vi upp i den 'soppa' vi ställt till med. Alla asylsökande måste få ett snabbt besked. Samtliga som varit i landet i minst 12 månader får stanna men missköter man sig och blir dömd för grova brott eller gör sig skyldig till upprepad brottslighet, även av förhållandevis lindrig beskaffenhet, t ex snatteri, så blir resultatet omedelbar utvisning.

Gör klart för alla vad som gäller i Sverige. Vill man inte följa de svenska lagarna har man faktiskt inte här att göra.

Med andra ord, lika rättigheter och skyldigheter för alla i Sverige boende människor, oavsett hudfärg, utseende, ras eller kön, med ett undantag. Är man inte Svensk medborgare skall man utvisas när man begått grova eller upprepade brott, inte som nu till exempel fallet Ursut. Varför skall han sitta i Svenskt fängelse när Italien vill ha honom?

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar begränsa invandringen under ett eller flera år till ett absolut minimum enligt FN:s internationella flyktingkonvention.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om att en utredning skall startas om hur flykting/invandrarproblematiken skall hanteras i framtiden för Sveriges del.

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpt lagstiftning med vad som sagts i motionen om att utvisa vid grova eller upprepade brott.

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det nödvändiga i att klargöra för invandrare, asylsökande och flyktingar vilka regler som gäller i Sverige.

Stockholm den 27 januari 1992

John Bouvin (nyd) Peter Kling (nyd)

Sten Söderberg (nyd) Lars Andersson (nyd)

Gamla urklipp del 2

Till skillnad från Sverigedemokraterna, så anser jag att feministiskt manshat och invandringsromantik är två sidor av samma politiskt korrekta mynt och att båda sidor måste bekämpas lika hårt. Faktum är att jag började som antifeminist innan jag blev invandringskritisk också. Därav fynden av en del gamla antifeministiska artiklar - jämte mindre smickrande sådana om invandringen - från 90-talets senare hälft.

Ser av ett gammalt urklipp ur SvD, att inte bara jag utan även Susanna Popova funderade kring de reklamaffischer med en massa trevliga mansansikten (typ Thomas Bodström och Clas Borgström), som man såg vid busshållplatser för några år sedan. Inunder ansiktena påståendet och frågan: "En av dem slog sin kvinna i går. Kan du se vem?"

Redan då undrade jag - minns jag - om ansiktena på affischerna verkligen föreställde dömda kvinnomisshandlare eller om poängen var att en kvinnomisshandlare inte såg ut som en flåbuse utan som en vanlig respektabel mansperson. Om de inte föreställde dömda kvinnomisshandlare utan bara skulle illustrera att en sådan kunde se trevlig och snygg ut, så fick påståendet att en av männen på affischen hade slagit sin kvinna igår en lögnaktig och larvig anstrykning, som motverkade syftet. Något som på sätt och vis överensstämde med hela kampanjen. Till exempel så visade affischerna inget ansikte på en person med rötter i Mellanöstern eller någon annan världsdel utanför Europa, inte heller någon tonårskille.

Fast den senare kategorin glömdes inte bort.

Här ett citat ur reklamtidningen Resumé:

"Min 16-årige son kom hem från gymnasiet häromdagen och bad mig läsa en trycksak som 'När kärlek gör ont'. Den delades ut i hans skola (och i många andra skolor över hela Sverige, gissar jag) och har som avsändare Operation Kvinnofrid. [. . .] Det material jag hittills sett från Operation Kvinnofrid präglas av ett förmynderi och ett generellt mansförakt vars make (förlåt, maka) man får leta efter - med tanke på de företag och institutioner som står bakom kampanjen. 'Tydliga markeringar ska göras mot de män som slår.' Det låter väl bra. Men ställer verkligen landstinget, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, åklagarmyndigheteren och anställda på bland annat SE-Banken, Åhléns och Guldfynd med flera upp på att 'kärlek sårar. . . när han klagar på din frisyr, din kropp, ditt sätt att prata eller dansa' med flera liknande, befängda påståenden i skoltrycksaken."

Men kvinnor får klaga på mäns kroppar och frisyrer, sätt att prata eller dansa?
I en frågespalt i M Magasin - ett av Amelia Adamos många projekt - svarar författaren till "Att skiljas" och "Efter förälskelsen", psykoterapeuten Thomas Böhm, på läsarnas frågor. En kvinna skrev att hon numera fann sin man så oattraktiv på grund av hans fetma, att hon inte ville ha sex med honom, men inte vågade säga det. Thomas Böhm svarade då att hon borde berätta det för honom. Förmodligen skrev han även att hon borde be honom banta.

Tänk er att en man hade skrivit och sagt att han fann sin fru så oattraktiv på grund av fetma och att han inte ville ha sex med henne - hade Böhm svarar likadant då? Jag tvivlar.

Gamla urklipp del 1

Fann en massa urklipp från 90-talet när jag tömde flyttkartonger. De handlar om två saker: manshat från feministiskt håll (t ex Operation Kvinnofrid) och
importerad intolerans via invandring av muslimer.

Här några axplock om invandringsrelaterade problem:

"Det Sirpa hade svårast att förlika sig med var den skräpiga gården. Att vissa grannar slängde ut blöjor genom fönstret.[. . .} Hon var trött på Rinkeby, trött på fördomarna. Även på de positiva fördomarna.

- De som hade inställningen att de stackars människorna måste få hjälp eller de som trodde att Rinkeby var en evig sambafestival, exotiskt värre. Det var så förnedrande mot oss alla, som om vi bodde i något jäkla reservat. Kanske hon hade orkat, säger hon, om det inte vore för hennes tonårsdöttrar. - Jag ville inte att de skulle växa upp med det kvinnoförakt som ändå fanns runt om oss. Särskilt mot svenska tjejer." (DN Insidan 1 juli 1998.)




"När en kristen västerlänning konverterar till islam framkallar det på sin höjd ansträngda fniss eller bekymrat upphissade ögonbryn. Men när en muslim 'avfaller' från islam och övergår till kristendomen kan det vara fråga om liv och död. 'Vi vet att du har blivit kristen. Du måste gå till imanen i din moské och återvända till islam. Annars vet du vad vi tänker göra med dig!'
[. . .]

Stockholmspastorn Lars Mörling har på nära håll sett hur muslimer som konverterat till kristendomen kan fara illa. Dels i sin egen församling, där det finns flera ex-muslimer som tvingas leva i skygghet och isolering. - Bland muslimer är det en skam för släkten och familjen om man överger sin tro, säger Lars Mörling. - Både här i Sverige och i Egypten verkar det viktigaste vara hur dess heder ska återupprättas [. . .]

- Även bland muslimer, muslimer i kulturellt avseende, reagerar de flesta med chock vid mötet med en avfälling. Det handlar om stoltheten över den muslimska identiteten. Det finns massor av bud i Koranen som ständigt övertröds av muslimer, till och med grundpelare som bönen och fastan. Men att göra aposti uppfattas som angrepp mot den muslimska gemenskapen, att håna islam, att gå över till fienden!

Sekreteraren i Trollhättans shiamuslimska församling Zahid Govani uttrycker saken så här: - Du är en förrädare om du lämnar islam. I ett muslimskt land betraktas konvertiteter till kristendomen på samma sätt som svenskarna betraktar spionen och landsförrädaren Stig Bergling." (DN Kultur 4 maj 1995)



"På morgonen den 11 oktober 1993 lämnade William Nygaard, som är Salman Rushdies norske bokförläggare, sitt hem för att åka till jobbet. När han kom fram till sin bil sköt en lönnmördare honom i ryggen. Två kulor gick rakt igenom hans kropp. Den tredje fastnade i benet.

William Nygaard blev livshotande skadad, men överlevde. I veckan gästade han Svenska Bokförläggarföreningen och höll ett kort tal om yttrandefrihet. Han satt att varje norsk förläggare skulle ha fattat samma beslut som han själv gjorde om utgivningen av Salman Rushdies bok 'Satansverserna'. - Det vill jag åtminstone tro. Jag satt i ett möte i norska bokförläggarföreningen när en journalist ringde och frågade:Vet du om att den iranska regimen utfärdat en fatwa, en dödsdom, över Rushdie, dig själv och alla andra som befattar sig med hans bok?
Påverkar det utgivningen av boken?

- Jag tänkte en sekund. Sedan sa jag nej. Det var inte så mycket ett beslut, som en reflex. Nästa dag, det var den femtonde februari 1989, såg han sin bild på morgontidningens förstasida intill rubriken DÖDSDÖMD." (DN den 8 februari 1996.)

"Bröstchock" (hela texten efter smakprovet på Everykinda People)

Har länge filosoferat om kvinnobröst och all uppståndelse kring dem.

På 80-talet var badmodet för damer (och herrar) topless. Minns inte så mycket av det. Men jag tror att att man som man slutade titta efter ett slag. Det var intressantare att läsa i den bok eller tidning man hade med sig som strandlitteratur.

Sedan på 90-talet läste jag om unga kvinnor som tyckte att det var vulgärt att visa tuttarna och använde hel baddräkt eller traditionell bikini. Och helt plötsligt var alla nakna bröst borta från badstränderna.

Vad var det som hände? Vem bestämde att alla kvinnor skulle sluta bada topless? Konstigt att det kan bli så. Att folk gör som alla andra hela tiden.

För ett tag sedan avvisades ett par topless-kvinnor från en simhall i Uppsala med hänvisning till ordningsreglerna. Deras försvar var att män ju fick bada topless, så varför inte kvinnor?

Expressen

Bra fråga. Vi är skyldiga dem ett svar.

Så hur lyder det?

Så här:

kvinnobröst används för att ge barn bröstmjölk. Jag vet inte om män kan använda sina bröst på samma sätt - såvida de inte har ett allvarligt hormonfel.



Hur som helst, kvinnobröst förknippas i ett icke-nudistiskt samhälle med kvinnors sexualitet. De får i tonåren bröst och mens. Detta signalerar att de kan få barn.

Mäns bröst utvecklas inte i puberteten. Bortsett från i vissa patologiska fall. (Ordvits ej avsedd!) Däremot deras penisar och testiklar. Voila. Männens symboler för att de kan bli pappor.

Av någon anledning skall vi skyla våra symboler för vår sexuella mognad - om vi är män våra penisar, om vi är kvinnor våra bröst och underliv.

Man kan tycka att detta är larvigt. Men av hygieniska skäl (tänk en riktig naken kock i ett restaurangkök eller nakna charkuterister) och för att skyla kropparna mot sol och kyla, så bär vi kläder. Det är praktiskt med kläder.

Av någon anledning älskar ganska många kvinnor att visar delar av sina bröst i så kallade dekolletage (djupa urringningar).

Ändå förväntas män inte låtsas om deras halvblottade bröst. Varför?

Om kvinnor inte vill att män skall titta på deras bröst, varför då visa så mycket av dem?

Forskning har visat att kvinnor visar mer hud i ägglossningsfasen av mensturationscykeln än annars.

Om det nu är ojämställt att kvinnor inte får bada topless i simhallar, varför inte protestera även mot annan könsdiskriminering såsom damtoaletter och skilda omklädningsrum för män och kvinnor?

Och varför inte tillåta att man badar utan badbyxor? Risk för pubishår i bassängen?

I Frankrike är det vanligt med gemensamma duschrum för män och kvinnor.

I Sverige får bara kvinnliga badvakter gå in på herrarnas emedan en manlig badvakt inte får gå in på damernas.

I Sverige kunde man på ett Medborgarhusets bad se rakt in i herrarnas omklädningsrum från simhallen men inte in i damernas, läste jag.

Och beträffande att män inte får titta på nakna kvinnobröst på badstränder, så kan man fråga sig hur kvinnor skulle reagera om en välutrustad man gick omkring på en strand utan badbyxor?